Historik

A M Moreno 2013 (2).jpgAna-Maria Moreno är en guatemalans socialarbetare som under en tid arbetade för FFIA. Hon har under senare år arbetat inom Socialdepartementet och även suttit med i styrelsen för den centralmyndighet för adoptioner som bildades 2008. Hon ger här en beskrivning över utvecklingen inom adoptionsområdet i Guatemala. 

Historik 

Under tidsperioden  för  den väpnade konflikten i Guatemala och den militära repressionens konsekvenser (främst på 70- och 80-talen), ledde de många fallen av splittrade familjer, antingen på grund av  att föräldrarna övergav sina barn eller dog, till att många minderåriga  övergavs eller blev föräldralösa.  Den  guatemalanska staten tog inte  sitt  ansvar för att skydda och ta hand om dessa barn. De få statliga institutionerna tog emot de flesta av dessa barn, som  definitivt  hade många fysiska och  emotionella problem. Flertalet förblev under institutionell kontroll fram till vuxen ålder  då de levde med sviterna efter att ha  varit institutionaliserade. Samtidig startades sekulära och religiösa privata institutioner, som  på olika sätt  tog emot  många övergivna barn. Allt detta bidrog till att många barn föll offer för fysiska, sexuella och emotionella övergrepp. Det  bör  även nämnas att det fanns barn som togs om hand av övrig släkt, blev adopterade av vänner, föräldrarnas grannar eller  moraliska och ansvarsfulla guatemalanska och utländska familjer. 

Det var på 90-talet och början av 2000-talet som de flesta adoptioner utvecklades till en affärsmodell som gynnade advokater, domare, socialarbetare, sjuksköterskor, läkare och barnmorskor. Bevisen för att de inblandade aktörerna sysslade med korruption, barntrafficking och illegala inkomster när det gällde adoptioner blev uppenbart år 2007 när 7  000 barn adopterades bort utomlands. Adoptionerna till guatemalanska familjer minskade stort på grund av att priset för en adoption varierade mellan 20 000  och 50 000 dollar. 

Det  bör  även nämnas att adoption i Guatemala i de flesta av fallen är kopplad till fattigdom. Det finns oräkneliga omständigheter som tvingar fattiga,  speciellt ensamstående, kvinnor att ge bort ett barn eftersom deras förhållanden inte  ger  dem  möjlighet  att ta sitt mödraansvar.   

Från och med 2008  förändrades adoptionssituationen  radikalt. När den nya adoptionslagen trädde i kraft skapades  Consejo  Nacional de  Adopciones (Nationella Rådet för Adoptioner, Central myndighet) som det styrande organet för  att  beskydda  övergivna  barn. Sedan dess har de  inhemska adoptionerna prioriterats och de internationella adoptionerna har stoppats. Från 2008  och  fram till idag har 854 barn (av dessa 154 med särskilda  behov)  adopterats av guatemalanska familjer via en laglig och kostnadsfri process. Adoptionsprocessen varar mellan  fyra och  nio månader och enligt myndigheterna vid CNA görs det stora ansträngningar mellan  de olika institutionerna  för att processen ska ta  högst  tre månader. 

Varför blir barn övergivna? 

Guatemala har idag 15 miljoner invånare, av vilka mellan 70 och  80  % är fattiga och 20  % av dessa är extremt fattiga. Därför var och är fortfarande fattigdomen en orsak till att många desperata kvinnor beslutar sig för att lämna sina barn  till adoption Sedan ett par år tillbaka har CNA ett program för  blivande mödrar som är i kris eller  har svårigheter inför moderskapet. Självfallet finns det även andra oräkneliga  orsaker som bidrar till att barn blir  övergivna, som  t.ex.  våldtäkter, otrohet,  alltför  många barn,  tonårsgravidideter  och andra komplexa  förhållanden. 

Adoptioner  inom  landet 

Överlag kan det sägas att inhemska adoptioner har  accepterats, vilket har varit viktigt, speciellt eftersom adoptionslagen  som  trädde i kraft 2008 har  gjort det lättare att prata om  situationen  och  förmedla  kunskap och medvetenhet om att det finns guatemalanska barn som inte har en familj  samt att det finns familjer som kan välkomna dem som  sina  egna barn. De 854 barn som har blivit adopterade av guatemalaner sedan 2008 bevisar detta. Det bör även nämnas att CNA sedan 2008 och fram till idag har mottagit 1  538  ansökningar  om att få adoptera. 

De  internationella  adoptionerna 

Jag är övertygad om att en inhemsk adoption är det bästa för ett barn. Jag anser att det är  grundläggande att  utvecklingsprocesse mot en  personlig och social identitet  och att vara en del av familjen  naturligt skapas om den adopterade bor tillsammans med personer med liknande  fysiska särdrag och  kultur  

  Å andra sidan är internationella adoptioner ett nobelt och humanitärt alternativ som har gynnat tusentals guatemalanska barn, som har fått kärlek, uppmärksamhet och acceptans från de utländska föräldrarna och familjerna. Även om föräldrarna har  haft  andra  fysiska särdrag har de underlättat anpassningen och  den sociala samexistensen för barn som räddades från  att vara  föräldralösa övergivna och utnyttjade. 

Trots detta kan  i många fall  identitetsskapandet vara komplicerat när det gäller internationella adoptioner.   

Internationella adoptioner är ett nödvändigt alternativ när de inhemska möjligheterna har tagit slut. En familj som vill ha ett barn kommer alltid att vara det idealiska för att välkomna  ett  barn som behöver föräldrar. Föräldrarnas nationalitet blir  således  sekundärt, därför att med kärlek, acceptans och säkerhet gynnas identitetsskapandet och anpassningsprocesserna i den nya sociala miljön. 

De barn som adopterades  från Guatemala  av svenska familjer känner till sin situation och var de kommer från. Det är möjligt att några, någon gång under sin anpassningsperiod till familjen har känt oro, nyfikenhet, behov av att känna till och veta mer om sitt ursprung och platsen där de föddes. Jag är övertygad om att dessa barn, numera svenskar,  drog vinstlotten  när det  gäller  kärlek, förståelse, acceptans, möjligheter för sina framtida liv (utbildning och utveckling), givande erfarenheter och möjligheterna  av  att njuta av  ett värdigt  liv i  en familj. På grund av de speciella förhållanden som  orsakade deras adoption (de var föräldralösa och  övergivna), hade deras liv, om de levt i Guatemala,  präglats av  känslomässiga, materiella och utbildningsmässiga  brister. De hade levt ensamma och övergivna i ett kärlekslöst liv och  lidit av misär, hunger och sjukdomar samt inte fått någon utbildning. 

De ungdomar som adopterades av svenska familjer har hittills haft alla möjligheter att bli  ansvarsfulla  medborgare, tack vare en familj och ett samhälle som välkomnade dem  på ett ansvarsfullt sätt.   

Ana-Maria Moreno