Kina omkring 1990
Det var ett mycket annorlunda Kina som mötte delegationen från FFIA vid det första besöket i november 1990. Med stora upplopp och oroligheter i färskt minne (Himmelska Fridens torg 1989) var de kineser vi mötte inte särskilt öppna och väldigt få kunde över huvud taget någon engelska. På något enstaka hotell och i en enda affär i Peking kunde utlänningar bo, och handla kunde man endast göra på Friendship Store. En speciell valuta fanns för utlänningar. På gatorna i Peking såg man tusentals cyklar och någon enstaka ensam bil här och var. Man var tvungen att ha en tolk med sig vad man än skulle uträtta. Vissa städer och områden var helt stänga för utlänningar. Få utlänningar bodde i Kina.
Orsaken till att FFIA kom till Kina vid den tiden var den inbjudan från Justitieministeriet om följde på våra förfrågningar om möjligheter för oss att genomföra adoptioner i Kina. Vi blev inbjudna för att diskutera med Ministeriet hur detta skulle kunna gå till. Under en vecka samtalade vi åtskilliga timmar och vi fick dessutom göra studiebesök på några institutioner och skolor.
Ett halvår senare kom en Kinesisk delegation till Sverige för att möta oss, Svenska myndigheter och adopterade. Det blev ett lyckat och mycket officiellt besök som avslutades med att Justitieministeriet bekräftade vårt kommande samarbete. Vi erbjöds sända ansökningar omgående, trots att lagen då ännu inte var klar.
Våren 1992 trädde Kinas adoptionslag i kraft och då fick FFIA också de första barnen därifrån.
Institutionerna
Det visade sig finnas oerhört många institutioner i Kina av varierande standard. Under de första åren var det nästan uteslutande små flickor som kom för adoption och detta var direkt orsakat av Kinas Familjeplaneringspolitik som infördes 1979. Den stora landsortsbefolkningen behövde sina söner i första hand och flickor blev på så sätt offren. Under åren har man lättat på reglerna och dessutom har många barn adopterats inom landet. På 2000-talet märkte man att förhållandet flickor-pojkar jämnade ut sig alltmer.
Under de år FFIA arbetat i Kina har man märkt oerhört stora förändringar när det gäller institutionerna. Alltfler institutioner runtom i landet har kommit med i adoptionsprogrammet och de donationer som kommit barnhemmen till del har använts för att bygga om, renovera och bygga nya institutioner. Idag finns inte många av de gamla, sämre byggnaderna kvar.
På barnhemmen idag (2016) finns inte längre små friska barn. Alla dessa har fått nya familjer, de flesta i Kina och några utomlands. De barn som finns kvar har alla någon typ av problem eller speciella behov. Institutionerna får i allt större utsträckning arbeta med rehabilitering av barn med olika funktionshinder.